ixvix.blogg.se

Niall och Liam mötte upp de andra utanför sitt rum och gick ner mot rummet där frukostbuffén serverades. Väl framme i frukostsalen valde Paul ett bord åt dem där de hängde av sina tjocktröjor för att visa att bordet var taget för att sedan gå bort till borden där frukosten var uppställd. Killarna plockade på sig filmjölk, flingor, juice, mackor och pålägg, när Niall sträckte sig efter en skiva bröd möttes hans fingrar av en hand i brödkorgen, det var Liams. Liam vände sig fort om och såg Niall som redan tittade på honom, Liam hade pratat med Zayn och därför inte sett Nialls hand som redan var i brödkorgen. Niall log stort mot Liam med tanke på det som hänt tidigare den morgonen men möttes av ett litet leende som snabbt försvann då Liam fort återgick till sitt samtal med Zayn. Niall vart chockad och lite ledsen av Liams avfärdande av hans vänliga bemötande men han tänkte att det var säkert inget, Liam och Zayn va trotts allt inne i ett samtal.

När alla plockat på sig det de ville äta satte sig de sig vid bordet, alla pratade och var glada, alla utom Niall, Liam pratade med fortfarande med Zayn och Louis och Harry skrattade och skojade med Paul medan han själv satt och petade på sina flingor. Nialls koncentration på flingorna avbröts när en näve skojsamt slog till honom på axeln, det var Liam som mötte hans blick med ett litet tafatt leende som Niall inte kunde tyda till något innehav av känslor. Trots det besvarade han Liams gest med ett lika tafatt leende då han själv var osäker på hela situationen.

Efter 40 minuter vid frukostbordet var alla klara, killarna sköt in stolarna efter sig och tog åter igen på sig sina tjocktröjor. Innan killarna hunnit börja prata med varandra igen tog Paul ordet.

 

”Jag har lite saker att fixa med idag, ni klarar er själva idag va?” sa Paul med ett leende på läpparna.

”Självklart” sa Louis med ett stort leende på läpparna medan han tisslade och tasslade med Harry som också log ett brett leende.

”Bra, bra, då ger jag mig av på en gång!” sa Paul och gick mot utgången.

”Så, vad ska vi göra idag?” sa Niall med en glad stämma i förhoppning att det de skulle göra idag skulle få hans tankar på annat håll.

”Ööh, mmh” började Harry långsamt, ”Jag och Louis har lite saker...att göra på rummet” sa han med ett busigt leende och tittade på Lou som fått ett lätt rodnad på kinderna.

”Men tyst Harry!” sa Louis med blyg röst medan han slog Harry på axeln, ”Men ni kan ursäkta oss va?” avslutade han.

 

Vi andra växlade lekfulla blickar mellan varandra och de två vännerna som vill ha lite ”ensam tid”, slutligen svarade vi i kör med retsamma röster:

 

”Vad väntar ni på, spring i väg!”

 

Niall log för sig själv och skakade på huvudet medan han såg Harry och Louis springa mot utgången medan de knuffade på varandra och skrattade, ”de där två asså”.

 

”Verkar som att det blir vi tre idag då!” började Niall återigen.

 

Liam och Zayn kollade på varandra med blickar som såg obekväma ut, nästan fyllda med ångest.

Tystnaden som var avbröts tillslut av Liams röst.

 

”Jo Niall...” sa Liam med tung röst, ”Jag och Zayn hade tänkt hitta på en grej bara vi två idag men klart du får hänga me...” mer han inte Liam säga innan Niall avbröt honom.

 

”Det är lugnt, jag förstår” svarade Niall med en dyster min, ”Gå ni, jag klarar mig”

”Är det säkert?” sa Zayn, ”För du vet att du alltid är välkommen att hänga med, vi är ju ett band, ett lag, bröder!”

”Det är helt okej, gå ni, jag hittar på något” svarade Niall med tung röst men med ett påklistrat leende för att inte verka allt för besviken.

 

Liam och Zayn kollade dystert på varandra med vände sedan ryggarna åt Niall och började gå mot utgången.

Niall stod kvar i frukostsalen med blicken fäst vid golvet och tankarna flög runt; varför betedde sig Liam så här?speciellt efter den här morgonen som de spenderat tillsammans! Med den tanken i huvudet började också han gå mot utgången och sedan mot hissen som skulle ta honom tills sitt hotellrum. I väntan på hissen kom en ung tjej, kanske runt 12 år åldern, och ställde sig bredvid honom, hon kollade lite snabbt på honom, som man gör när man väntar på hissen, man tittar på de andra som ska åka med. Tjejen fortsatte kolla på honom gång på gång och varje gång kunde Niall se att hennes leende blev allt större då han antog att hon började ana vem han var. När de båda gått in i hissen och dörrarna stängts frågade tjejen plötsligt:

 

”Är du Niall från One Direction?”

Niall kollade på henne och försökte göra ett litet leende, ”Ja det är jag och vem är du?”
Den unga tjejen lös upp och började nästan hoppa, ”Jag kan inte tro det, att jag möter dig här! I hissen! Herre gud! Oh, ööh, jag, jag är Vendela.” sa hon med ett strålande leende.

”Trevligt att träffas Vendela” fortsatte Niall med ett ansträngt leende.

”Kan jag få din autograffff.....” sa Vendela, men hejdade sig, hennes glada uttryck ändrades till ett undrande uttryck medan hon kollade på Niall.

”Mår du bra? Du ser lite...nere ut!” sa hon med oro i rösten, ”Jag vet att jag inte har något med det att göra och det kanske är priv...”

Niall avbröt henne, ”Jo jag är lite nere idag, känslor som spökar och att de andra i bandet är upptagna med sitt medan jag är ensam kvar” sa han med ett bort tonande leende.

 

Hissen plingade till, det var hans våning.

 

Niall sa hastigt medan dörrarna långsamt öppnade sig, ”Tack för pratstunden Vendela, det var trevligt att träffas!”

 

Han gav henne en snabb kram och en pappersbit med hans autograf på som han gjort åt henne i smyg medan de pratat.

 

”Allt kommer ordna sig Vendela, oroa dig inte för mig” var det sista han sa med ett mer trovärdigt leende innan dörrarna till hissen återigen slöt sig.

 

Han tänkte på Vendele medan han tog sig till sitt rum, det var skönt att hon kunde se att han inte var på sitt bästa humör för att vara med fans. Han tog fram sitt rumskort och drog det i kortlåset till dörren som svarade med ett klickande ljud och en blinkande grön lampa som visade att dörren var upplåst. Han klev in i rummet och la sig på rygg i sängen medan dörren stängdes automatiskt bakom honom. Hans tankar återgick till Liam när han låg i sin säng och tänkte på vad som hänt bara någon timme sedan i rummet men som Liam verkar glömt bort. Niall suckade för sig själv och funderade på vad det var för känslor han hade för Liam egentligen, var det kärlek eller kanske bara stark vänskap som tillät det som hänt att hända?! Han kunde inte svara på det och det gjorde honom frustrerad. Med ett djupt andetag satte han sig upp i sängen och drog sina fingrar genom sitt morgon rufsiga hår, han kom fram till att en dusch troligen skulle göra honom gott.

Niall öppnade sin resväska och letade fram rena kläder som han la på sin obäddade säng, han började där efter klä av sig själv, strumpor, underkläder, byxor och tröja åkte av. Han stoppade undan sina smutsiga kläder i ett speciellt fack så de inte skulle blandas med hans rena, när han gjort det så greppade han sina rena kläder på sängen och gick in i badrummet. Han vred på vattnet i duschen ett de första kalla strålarna träffade större delen av hans överarm som snabbt reagerade med gåshud och ilningar som spred sig till övriga delar av kroppen. Efter några sekunder hade vattnet fått en mer behaglig temperatur och han klev långsamt in, han ställde sig i centrum av duschen för att få varmt vatten över hela kroppen. Han blundade medan han vände huvudet upp mot duschens munstycke där han lät strålarna massera han ansikte innan de rann ner över hans nakna kropp. Niall stod kvar i samma position och lätt sina fingrar dra igenom det blöta håret, det var skönt och han kände sig mer avslappnad! Han förde ner huvudet till sin vanliga position, drog sitt hår bakåt och öppnade ögonen som direkt började leta efter schampot. Han fan det snabbt och började löddra in sitt hår, han lätt det sitta kvar en stund medan han tvålade in övriga kroppen. När han tvålat in sig klart lät han duschens stålar återigen skölja över honom och bland de ångande aromerna från rengöringsprodukterna tänkte han än en gång på Liam. Han suckade, vad kände han egentligen? Han märkte direkt när han började tänka på Liam så fick han en reaktion mellan hans ben, han tittade ner och undrade om han verkligen var kär i Liam, han var ju tydligen attraherad av honom då hans eget kön reagerade så här på bara tanken av honom.

Trotts sin kropps attraktion stängde Niall av duschen och sträckte sig efter handduken, han torkade av sin kropp och hoppades på att en specifik del av kroppen skulle lägga snart. När han torkat sig torr med handduken letade han fram sin tandborste i necessären som redan fanns inne på badrummet och han började borsta. Medan Niall gjorde det studerade han sin kropp i spegeln, han tyckte han såg bra ut, hyfsat vältränad, fina drag, han var nöjd med sig själv och någonstans i hans huvud hoppades han att Liam tyckte det också! Han spottade ut tandkrämen och torkade sig runt munnen, tog återigen sina rena kläder med sig ut ur badrummet som var fullt med ångas om gjorde att han inte blev helt torr. Väl ute ur badrummet satte han sig på sängen i sin nakenhet och grävde ner ansiktet i sina händer, vad hände med honom egentligen?

Efter kanske tio minuter som kändes som en evighet kände han sig tillräckligt torr för att klä sig, det gick fort, utan större problem, enda som störde honom var bulan innanför byxorna som kändes lite obekvämt i sitt trånga utrymme under kläderna. Han ställde sig långsamt upp och började sedan bädda sin säng, när det var klart kände han att var tvungen att få lite frisk luft! Niall gick bort till den lilla hallen vid badrummet som fortfarande spydde ut ånga, han satte på sig sina skor och öppnade dörren. Han gick åter igen till hissen, den var många våningar över honom och han kände inte för att vänta så han började gå mot trapporna. På vägen bort mot trapporna gick han förbi Harry och Louis rum, han log lite för sig själv och kunde nästan ana vad de höll på med, men han viftade snabbt bort den tanken och fortsatte att gå tills han kom fram till Zayn och Puls rum. Hade allt varit som vanligt hade han bara gått förbi men nu var dörren till Zayns och Pauls rum inte stängd helt, kunde någon ha brutit sig in tänkte han?! Han öppnade dörren försiktigt och synen han fick gjorde så ont i honom att han hoppats på att det hade varit inbrottstjuvar! I det mörka rummet möttes hans ögon av Liam som stod mot väggen med slutna ögon medan Zayn kysste och nafsade på han på hans hals, båda var helt nakna och vad Niall kunde se, mycket passionerade! Nialls ögon började tåras, vad håller Liam på med? De båda hade ju haft det så bra samma morgon och nu är han med någon annan! Niall klarade inte att se mer, han släppte dörren som gav ifrån sig ett ljud innan den stängdes om två av hans bandmedlemmar.

 

Kyssarna och bitandet som Zayn gjorde på hans hals var så underbart, han vart så upphetsad och det märktes att Zayn gillade att se och höra Liams tillfredsställelse! Liam slöt sina ögon och lät de sköna känslorna av Zayns behandling av hans kropp skölja över honom. Men den känslan avbröts av ett ljud från dörren, Zayn verkar inte hört något men Liam såg en liten blond välbekant person försvinna från en liten glipa i dörren. Shit, tänkte Liam, hade Niall sett han och Zayn? Hade inte dörren varit stängd?! Tydligen inte i och med att Niall kunnat öppna den och troligen sett dem, vad skulle han säga till sin vän? Skulle de kunna vara vänner med varandra efter det här?

Liam tog tag i Zayns axlar och drog bort honom från sin kropp,

 

”Zayn, vi måste sluta” sa Liam och kollade ner i golvet.

”Varför då, jag trodde du hade det skönt, att vi hade det skönt?!” svarade Zayn förvirrat, ”Du har aldrig stoppat det tidigare!”

”Jag, vi hade det jätte skönt Zayn, oroa dig inte för det!” svarade Liam med en klump i halsen, ”Dörren va tydligen inte stängd och jag såg Niall försvinna bort i glipan innan dörren stängdes” sa Liam.

”Vad spelar det för roll Liam, du har väl berättat för honom att vi är lite på G?!” svarade Zayn.

 

Liam suckade och satte sig på Zayns säng, ”sätt dig Zayn”, och den mörka gestalten gjorde som sin vän bad honom och Liam började berätta vad som hänt tidigare den morgonen mellan honom och Niall.

 

”Och det var det som hände i morse, mer en...vänskaps grej liksom, tänkte att Niall pratar ju om att hitta den rätta tjejen och så, så det borde ju inte varit några känslor inblandade eller hur?!...Jag måste gå och prata med honom” sa Liam slutligen med en tyst Zayn som bara nickade förstående.

 

De båda killarna tog på sig sina kläder och i dörren skiljdes de åt med en kram och en kyss. Liam undrade vart Niall tagit vägen, han gick först ner till restaurangen då han vet att hans irländske vän är förtjust i mat. Dock kunde han inte se någon Niall där och inte heller utan för hotellet eller i någon korridor på de övriga våningarna, vart var han?

Efter att Niall sett Liam och Zayn hade han tårögt sprungit tillbaka till hotellrummet slängt sig ner i sängen där tårarna börjat flöda ostoppbart och tankarna virvla som aldrig förr. Varför hade Liam gått till någon annan? Tyckte han inte att han, Niall, dög? Eller hade Liam bara inga känslor för honom? Va de bara vänner enligt Liam? Niall fick ingen ordning på sina tankar men de slutade någonstans i att han inte dög. Men det var väl väntat tänkte han, de andra har ju haft flickvänner och Harry ju Louis...va väl meningen att han skulle vara den utan, som vanligt. Han var ju van vid att vara den som var singel och nu när han äntligen börjat känna något för någon så försvann det direkt då känslorna tydligen inte var besvarade. Varför alltid han? Tänkte Niall.

Liam gav upp, han hittade inte Niall någonstans, slut i kroppen av både allt springande och letande men också av all oro att hans vän skulle gått och gjort något dumt eller råkat illa ut. Han släpade sig mot rummet och Niall delade och hörde ljud där inifrån, det lätt som att någon grät, hur dum kan man vara tänkte Liam, varför hade han inte kollat rummet först?! Han drog sitt kort i dörren som öppnades med ett klick.

Nialls tankar avbröts när han hörde dörren till rummet klicka och in kom Liam, han klarade inte av att se på honom, han vände bort huvudet och tårarna börja flöda åter igen.

Liam kollade sorgset ner i golvet, hur kunde allt gått så snett? Hur korkad hade han varit? Han gick i alla fall fram till Nialls säng och satte sig på kanten och sa med skam i rösten:

 

”Du, Niall...Jag uhhm...jag är ledsen...jag och Zayn har haft något på gång ett tag och jag trodde det vi gjorde var vänskapligt. Du brukar ju alltid prata om att hitta den rätta tjejen och så, trodde inte du skulle känna så här, jag vill ju fortfarande vara vän med dig, du är en av de bästa vänner jag har och jag skulle inte vilja förlora dig för allt i världen!”

Niall kollade upp med ögon som blivit röda av alla tårar på Liam som satt bredvid honom, ”jo jag vet att jag sagt det men...efter i morse så tror jag att jag fått känslor för dig!”

Liam vände bort blicken och stirrade upp i taket medan han bet sig i läppen och tog ett djupt andetag, ”Jag förstod att det var något sånt, men jag är ledsen Niall, jag känner tyvärr inte likadant för dig, jag älskar Zayn men jag älskar dig som en bror! Förstår att det här är jätte jobbigt för dig och att det måste känts extremt jobbigt att få reda på det mellan mig och Zayn på det sättet som du gjorde, jag hade tänkt berätta för resten av er om det men kom liksom aldrig till skott...jag är ledsen!”

Nialls ögon tårades återigen och vände långsamt bort huvudet och sa med låg röst, ”Det är okej Liam, din och de andras lycka är viktigast, menar, jag är ju van vid att vara den som är singel ändå...”

”Det är inte okej och din lycka är lika viktig för oss andra som vår egen, vi är ju ett team Niall! Och vad då van att vara singel? Du kommer hitta den rätta för dig, jag lovar!” sa Liam med darrande röst och la sin han försiktigt på Nialls axel.

”Jag trodde ju jag hittat den rätta nu när jag började känna för dig efter all den tid vi spenderat tillsammans men det var ju tydligen en falsk förhoppning” svarade Niall också med darrande röst och han kände att tårarna var på väg ut igen.

”Men du Niall...jag är så ledsen för att det blev så här!” svarade Liam kort.

”Jag med” sa Niall mellan snyftningarna, ” jag tror att jag kan behöva lite egen tid...komma ifrån dig lite Liam, i alla fall inte dela rum, är det okej om jag kan byta med någon av de andra?”

”Absolut Niall, vad som helst som kan få dig att känna dig bättre!” Svarade Liam fort och kollade på sin vän.

 

Niall satte sig upp i sängen, torkade bort tårarna som inte sängen absorberat och började packa ihop sina saker. När han packat ihop allt och stod med väskan i dörröppningen kollade han över axeln och såg Liam med sin dyster min och blicken fäst på golvet.

 

”Jag ska fråga om Harry eller Louis kan tänka sig att byta” sa Niall lågt.

 

Liam vände blicken från golvet till sin vän och sa med låg likgiltig röst, ”Det blir toppen, hoppas du börjar känna dig bättre snart Niall!”

 

”Tack, vi ses...de kommande dagarna” sa Niall innan dörren slog igen och skilde de båda unga männen.